Lektören romandebuterar 2015

alléSå har det äntligen hänt. Min roman har hittat hem. Idag kom jag och förläggaren Ewa Åkerlind på Ordberoende förlag överens om utgivning, troligen hösten 2015. Det är en höstroman, inte en sprallig feelgood-historia som du slukar i hängmattan runt midsommar. Det är en eftertänksam historia om att våga möta det mörka och komma ut i ljuset. Det handlar om gränslöshet och dess konsekvenser. Om att som barn skapa sin egen sanning och som vuxen tvingas omvärdera den.

Det hela började med en promenad genom ”min” allé, en dag i mars för drygt två år sedan. Två barn var på väg hem från skolan och försvann i dimman framför mig. Jag tog som vanligt ett fotografi och när jag tittade på bilden hörde jag en röst från en obestämd plats bland träden som viskade: ”Bullarna som aldrig blev bakade”.

Jag kunde inte låta det gå mig förbi. Jag var tvungen att börja gräva, skriva och berätta. Romanen får troligen en annan titel. Bullarna har gjort sitt, men de var en effektiv igångsättare.

Jag är särskilt glad att just Ewa vill ge ut romanen. De böcker hon ger ut handlar om ”livets skörhet, själslig utveckling och intressanta människoöden och speglar hur vi ser på oss själva och andra.” Det känns bra. Mycket bra.

Det förekommer en hel del bränder i min berättelse. Det handlar om människor som hellre går in i elden än flyr därifrån, rent metaforiskt alltså. Där nämns en myt om att hästar vänder in i brinnande stall för att komma ut levande på andra sidan, i askan.

Just nu härjar en skogsbrand i trakterna av Sala. Människor och djur evakueras. Jag har tydligen en namne som har fått hjälp att flytta sina islandshästar. Imorgon skulle jag egentligen resa till Sätra Brunn utanför Sala för ett femdagarsinternat på temat ”CRISIS AND TRANSFORMATION – The challenge of facing the present”. Internatet är i sista stund flyttat till Sigtunahöjden, ett konferenshotell som brann ner till grunden för ett och ett halvt år sedan, men som har rest sig likt fågel Fenix ur askan.

Ja, jäklar du, ibland synkar det. Och tack Ewa, för att du tror på min historia.

 

 

 

 

 

.